Det bor en konstnärs-själ i en vane-människa.

 
Kan man kalla sig för konstnär när man är en vanemänniska?
För att vara uppriktig och ärlig med er är det ett rent h*lvette. Jag får inte utlopp för det som ligger i hjärtat eller i fingrarna. Det kommer inte ut för att jag är för rädd för att göra nya saker. Jag är livrädd för att säga den brutala sanningen. Snart så spricker jag. Det är inte det att jag lagar stora tavlor eller ens kan mänta mig halvvägs med Sandra men jag känner ändå så pass behov efter att få använda fingrarna att jag ibland bara sitter med mina pensel i händerna i flera timmar utan att få något ner på pappret. Håller jag på att bli tokig?
Jag kanske inte kan sätta ihop en perfekt outfit eller ens måla en rak gubbet, jag kanske inte heller är en höjdare på att redigera bilder eller hitta den korrekta vinkeln, jag har inte ens lärt mig hur jag använder min kamera än som jag ägt sedan 2010. Jag ser kanske inte det uppenbara som alla andra och tar inte heller kort på allt som är vackert. Jag stannar hellre upp, sluter ögonen och andas in. Försöker minnas platsen. 
Jag har inte förmågan eller koncentrationen till att skricka varken noveller eller böcker, även om det var en av dem större drömmarna jag haft sen jag var mindre. Jag kan inte heller arbeta med maten längre som jag utbildade mig till och hade som passionen. 

Men jag ser välrden på mitt egna sätt och ibland kan jag tycka att även det minsta bladet i busken eller att den minst omtyckta kritan i lådan är den vackraste. Jag ser människorna runt omkring på ett helt annat sätt och kan urskilja dem speciella i mängden som kanske behöver lite mer. Jag kan se vad den bredvid mig behöver eller försöker säga. Jag kan läsa av och förstå min omgivning. Jag snirklar runt och observerar istället för att dundra rakt på och trampa alla på tårna. Jag älskar med en sån passion att det spricker i mig (inte sex, generellt kärlek). Men jag kan också hata och ha ett sånt förrakt att jag måste gömma mig från om världen innan jag lugnat ner mig.
Jag är en människo-kännare. 
Om mig | |
Upp