Och så var jag tillbaka.

Igår när jag gick ( ja faktiskt, jag gick i över 2 timmar igår för att komma hem, klapp på axeln) hem från jobbet hoppades jag på att dem få dropparna som kom skulle leda till en riktig skur. Men huff vilket besvikels. Det enda jag fick var några småkalla droppar på axlarna sen tog det slut. Idag där emot, efter solandet och shoppandet öppnade himmelsen sig och det både pöser ner och dundrar så hyresblocket skakar. Underbart. Hjälper så på luften, om det bara kunde lätta upp lite nu. Inte för att det fina vädret ska ta slut, nejnejnej.. Jag har inte haft min semester än så det får gärna vara sol i en månad till (iallafall). 
 
 Bilden är från min lilla promenad igår. 
 
För övrig så skäms jag över att jag inte hunnit med varken mitt bloggande eller er sen februari.. Det är en skam. Hur kan det ha gått då fel.. Jo minsann: 
 
Jag har nämligen jobbat som en lite dåre för att förtjäna ett 100% kontrakt, vilket har har fått JIPPI. 
Signerat och klart och den "träder" i kraft efter semestern. HURRA.. Detta skulle ju också firas. Och i flera omgångar. Man skojjar inte om känslan av tryggheten på att ha en fast jobb (verkligheten är på riktigt). Att enbart ha haft 3månaders vikariat kontrat i mer än ett halvt år tog hårdare på mig än jag vågade erkänna (ens för mig själv). 
 
När jag inte har jobbat borta har jag jobbat som "musmor" hemma. Med en pojkvän som jobbar nästan 80% och är student så krävs det att man lägger dem timmarna man kan på hushåll. SÅ all ära till barnfamiljerna. Här så är vi bara två och jag tycker det är tungt nog. DET ÄR SÅ MYCKET DAMM! Att det ens finns så mycket damm i världen. Det är helt sjukt. 
 
I tillägg för dem timmarna jag inte jobbar eller "jobbar" så försöker att jag umgås med han här hemma när vi väl har några timmar ihop. Det är inte ofta vi ses i mer än just några timmar åt gången. det kan till och med finnas veckor då han sover när jag åker på jobb och jag sover när han kommer hem. Sen kommer söndagen, vilodagen. Då är det helt enkelt att försöka sammarbeta om dem sista sysslorna och sen bara sjunka ner under fluttet och gömma sig ända fram till väckarklockan ringer igen på måndag. 
 
Nej jag klagar inte. Jag älskar livet som det är nu. Jag skulle bara önska att jag hade liite mer tid. 
För att citer min käraste " det finns inte tillräckligen med timmar på ett dygn".
 
 
Photografier | |
Upp