Karma på kvällspromenaden

(null)
Ligger helt utslagen i sängen. Det är så otroligt varmt här nu att både jag och min älskade var tvungna att fly lägenheten för en långpromenad i den friska luften. 
Hemma har vi ju alla fönstrena öppna och fläckarna på, men luften står still. Det händer ingenting. Då passar de iallafall bra med illusionen om lite friskare svalare luft utomhus.  
Och Oslo är så otroligt vacker såhär på kvällen under industrisemestern. Det va så lugnt ute. Inget drama eller skrik. Och vi hörde varken ambulans eller polis syrener.  Det är en stor bonus. Annars är det vardagsmat här inne. Jag minns första gången jag va i Oslo som liten. Och vi satt på en uteservering och åt glass eller nått och det började tjuta från en ambulans. Jag minns jag fick chock över att det inte var någon annan som reagerade. 
Nu är jag uppväxt i en liten håla i tillägg och hände de nått där så visste alla om de eller så var alla där för att skåda spektaklet.  
Men iallafall. Idag är det tydligen ingen som orkar bry sig här inne längre och det skrämmer mig litegrann. Folk som bara kollar ner i marken om någon ropar efter hjälp eller andra som vägrar att värja för typ brandbil för att det är ju så mycket viktigare att komma fram först. 

Nej vi borde bli snällare mot varandra. Om inte för alla andra så iallafall för oss själva. Jag tror stenhårt på karma och det är ju ganska viktigt att iallafall hålls koll på sin egna. 
Eller vad tycker ni, fungerar karma? 
Midnatts bekännelser, Photografier | | Kommentera |

Midnatts bekännelser.


Blickarna riktade utåt genom fönstret på de  förbi susade taxin. Huvudet i ett underbart vacuum och längtan efter midnatts maten finna där. Dagen har varit oändligt lång och vedskapen om att morgonen schema börjar redan vid 10 är helt förträngt. Mannen som kör taxin pratar på om dagens värsta kunder och levererar 100% service, men jag hör ingenting. Jag bara nickar och njuter av friheten, alkoholen som susar genom blodet. Och det komiska i han som sitter i framsätet och nynnar i tackt med Gunther. Fy Fabian vad jag är glad i livet ibland. 

\nTidigare idag satt jag i soffan, yrvaken och förvirrad. Jag mindes knappt vad jag ätit till frukost och det faktum att jag varit på jobb idag fanns inte i min verklighet.  Nu och andra sidan 6 timmar senare när jag sitter på samma plats verkar verkligheten så mycket närmare än tidigare. Min käraste hade helt enkelt ringt och väckt mig ur min törnrosa sömn och bett mig möta honom i centrum. Inte ont anande kläder jag på mig och la ett extra lager med fin-porslin på huden.

\nDet har varit en lång vecka och många röster och önskemål att förhålla sig till. Och det hjälper inte heller att idag har lyckats göra illa min handleden när jag snubblade på den förrädiska isen påväg till jobbet vid 6 på morgonen. "Oh gud ge mig styrka att härda ut genom denna smärta och långa fredag." 
Midnatts bekännelser | | Kommentera |
Upp