Morgonstund.

Update.
Ca 8 timmar senare (snarare 6), det blev en kort sömn och självfallet spelade mitt undermedvetna ett hemskt spratt med mig så den lilla sömnen jag fick var egentligen bara ett virr varr av olika osammanhängande drömmar. 
Varför är det så svårt för kroppen att slappna av när man ska upp tidigt? 

Jag funderar även starkt på om jag skulle ta å hiva min plattång i sopporna. 
Den har aldrig svikit mig tidigare, håret blir så fint, rakt och mjukt. Men på den senaste tiden har den bara förstört mina toppar och givit ifrån sig ett otroligt dåligt resultat. Håret blir dass och obrukbart. Vad är egentligen poängen med att platta håret om man ändå säpper upp de i en boll-knut iallafall?
 
 
Om en sådär, 10 timmar så hoppas jag att jag sitter här igen. 
Ponering | | 2 kommentarer |

Kollektiv te och djupdykning.

När måndagen är för blå för att fungera, och dem där på tunnelbanan skriker i munnen på varandra så pass att inte ens Spotify kan överrösta dem.
Sa hejdå  till nattvakten "vi ses om 8 timmar", för det är precis så det är. Så för mig är det bara att stupa i duschen och djupdyka ner i sängen så fort som är lagligt enligt fartsgränsen för djupdykning. 

Handen gör extras ont idag, och det hjälper inte heller att jag har börjat bli halvblind (överdrift) så jag slår i fingrarna helatiden och slår mig mer än vanligt nu när jag fokuserar på att bli hel.

OH gode gud, varför måste folk skrika i munnen på varandra?

Varför serverar inte kollektivtrafiken gratis te för deprimerande själar?

Ponering | | Kommentera |

Det lilla kuriosa.

 
Jag precis som min mor har en förkärlek för det lilla kuriosa i vardagen som får livet att se lite mera spännande och merkligt ut. Jag har alltid föreställt mig mitt drömhus som en lite hobbit håla och jag har en känsla av att min mor har den samma tanken. Ting ska vara vackra att se på, det ska vara färger och formen och inget hörn i huset ska stå tomt. Alla rum har sina egna färger men huset går ett i ett. Det underbara vardagsrummet med antik soffgrupp. Köket med café känsla och puffig kökssoffa, tulpaner och små gamla koppar i blåbloms mönster. 
 
Den underbara känslan av att aldrig vara ensam eller tom. Här finns det alltid någon som lyssnar, håller i handen och puttar en åt rätt håll. 
Doften av ved och nybryggt kaffe. 
Hemlagad sylt och nybakt bröd. 
 
 
Photografier, Ponering | | En kommentar |
Upp